Nedre Söderby – parstugan

Nedre Söderby är en gård som har haft både boningshus och uthus. Besöker man gården idag finns bara boningshuset och en loge med sammanbyggd drängstuga kvar. De andra uthusen, t.ex. ladugården och matkällaren, har skattat åt förgängelsen.

Parstugan

Parstugan. (ur S.Erixon, Den äldre folkliga bebyggelsen i Stockholmstraken, 1941)

Nedre Söderby är en s.k. parstuga. En parstuga har två ”stugor” och en farstu. Farstun binder ihop de två ”stugorna” (rummen). I vanliga fall går farstun rätt igenom huset, med dörrar både på fram- och baksida. På Nedre Söderby är det inte så (läs mer om det under Anekdoter). Parstugan som bostadsform byggde på att man hade två stugor, där den ena ofta fungerade som kök och bostad. Den stugan hade bakugn och spis. Den ”andra stugan” (”anderstugan”) brukade sakna värmekälla och användes därför till förvaring av olika saker: mat, kläder och andra textilier. Vid festligheter var det här man tillbringade tiden. Kikar vi in i Nedre Söderby, stämmer inte det här helt och fullt. I anderstugan finns det faktiskt en öppen spis, så här fanns det möjligheter för folk att sova. Så här beskriver skogvaktar Lager minns det så här:

” Längst till höger låg också ett stort rum, själva ”finrummet”. Där var öppen spis. Det sträckte sig också tvärs över byggningen, och man gick in dit från förstun. Förstukvist fanns inte, man gick opp för trappan och kom in i förstun, och så var ingången till stora rummet till höger, men jag vet inte vad de kallade det rummet då.”

Ingången till köksdelen i Nedre Söderby är också lite speciell. Istället för att komma in direkt i köksrummet, måste man passera ett litet förrum. Vissa parstugor kallas ”framkammarstugor”. De är inte helt symmetriska på var sida om farstun. Den extra kammaren brukar då vara ett sovrum för t.ex. den gamle bonden och hans fru efter det att sonen tagit över. Man skulle ju kunna säga att Nedre Söderby är en framkammarstuga, men det verkar väldigt opraktiskt att ha ett sovrum som alla måste passera för att komma igenom! Så här kommenterade skogvaktare Lager bostadshuset år 1939:

Sen till vänster i förstun gick en dörr in till ett litet rum, men jag vet inte hur det användes eller vad kallades. Men där fanns ju ett fönster. Och från detta kom man in i köket. Detta lilla rum tog endast opp en del av husets bredd, den andrea bredden togs opp av muren med bakugnen, som gick in från köket. ”

Fönstret Lager beskriver är det första till vänster om förstukvisten, om man står på tunet och ser upp på huset. För övrigt ska det finnas ett fönster på kökets bakre vägg precis bredvid bakugnen. Vi som har varit på plats, vet att om man kikar ut ur det fönstret – ja då ser man rätt ut i en sluttning. Lite underligt, men säkert skönt att ha ett fönster där om det blev för varm vid brödbak och annat. Detta fönster ska vara det enda som är i sin ursprungliga form.

Litteratur: Erixon, S:Den äldre folkliga bebyggelse i Stockholmstrakten 1941.
Nordiska museet arkiv: Sigurd Erixons arkiv, Stockholmsforskningen, Salem. Intervjuer, 1939 gjorda av Maja Ericsson.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s