En parstuga som Nedre Söderby binds ihop av en farstu i mitten. Farstun binder ihop de två ”stugorna”, eller rummen. I vanliga fall går farstun rätt igenom huset, med dörrar både på fram- och baksida. På Nedre Söderby är det inte så. Där kommer man in i farstun och möts av en vägg med en fönster i. Underligt? Skogvaktare Lager berättade 1939 så här om rummet:
”Men sen mitt fram för förstun var ett litet mörkt rum, bara med en liten fönsterglugg ut till förstun. Men i det rummet bodde när jag kom hit en gumma, som var inhyses där på gården, men om hon var släkt med familjen eller inackorderead ändå, vet jag inte. Men där fick hon sitta alltid i den mörka skrubben.” (upptecknat av Maja Ericsson, 1939, Nordiska museet).
Vem satt där i mörkret? Eftersom Lager inte kom till Salem förrän runt 1900, så borde gumman ha suttit i skrubben någon gång runt det sekelskiftet. Kanske kyrkoböckerna kan hjälpa oss? Det bodde ganska många s.k. inhyseshjon på gården, så att ta reda exakt på vem den lilla gumman var, blir svårt. Jag tror inte det var en släkting, utan snarare ett fattigt gammalt fattighjon som socknen placerat där. Dåtidens socialhjälp med andra ord!
Salem - historia 