Ängstugan – byggnaderna

Torpet Ängstugan i Salem.  Foto: Kari Ansnes, 2013

Ängstugan, torp.
Foto: Kari Ansnes, 2013

Ängstugan ligger på en liten höjd med utsikt över Bornsjön (se torpet på kartan). Man kan se det från vägen, även om det är ganska mycket ung lövskog som delvis skymmer stugan. Läget är ganska typiskt för ett torp. Torpen blev ofta placerade i utkanten av åker och äng. På så sätt förstörde man inte värdefull jordbruksmark. 

Ängstugan är väldokumenterad. När professor Sigurd Erixon åkte åkte runt i Stockholmstrakten på 1930-talet, ägnade han stort intresse för just detta torp. Professorn och hans medhjälpare ritade och fotograferade av byggnaden. De gjorde också planskisser över huset, så att vi idag kan se hur rummen i den lilla stugan var placerade. Om skisserna stämmer med dagens Ängstuga, kan jag inte uttala mig om. Jag har aldrig varit inne i torpet, men visst hade det varit spännande. Vem vet, kanske jag blir bjuden på en kopp kaffe därinne någon gång?

Att Erixon var intresserad av Ängstugan är kanske inte så konstigt. Stugan är helt byggd i tegel, något som skiljer den från andra mer ”vanliga” torparstugor i trakten. Varför just Ängstugan, och inte de andra Vällingetorpen, uppfördes i tegel – det vet vi inte. En inte alltför djärv gissning är att Vällinge hade ett eget tegelbruk.  

fig 309-1

Från Erixons bok.

Erixon kallar den här stugtypen för en ”enkelstuga av nordlig art”. Det har ingenting med teglet att göra. Däremot syftar det på var i huset eldstaden låg. En stuga av den här typen hade sin eldstad placerad mitt i huset. På så sätt fick alla rum sin välbehövliga del av värmen, praktiskt och smart!  En rundtur i stugan kunde se ut så här: först kom man in i förstugan, som hade en dörr till vänster och en till höger. Kikade man in genom den vänstra dörren såg man in i skafferiet där det också fanns en stege upp till vinden. Gick man in genom dörren till höger kom man in i själva stugan med järnspisen. Rundade man spisen kom man in i kammaren, som ofta tjänade som sovrum. De som inte fick plats i kammaren sov inne i ”stugan”.

Om man står uppe vid torpet Ängstugan och ser lite söderut,  kan man se över till en rödmålad loge (eller lada) som ligger i en skogskant. Det är en långsmal loge som är uppförd i liggande timmer. Logen är rödmålad och daterad till slutet av 1700-talet. På logen finns ett årtal inristad. 1786. Man tror att det kan stämma med själva året byggande blev uppförd. Logen kallas för ”parloge”. Det är två par loggolv inne i byggnaden – en till höger och en till vänster innanför de stora portarna. I mitten ligger den så kallade logkistan.  En loge skulle ha bastanta trägolv som man tröskade säden på. Men den kunde användas till glads nöjen också. Logdans till exempel!

Läs mer om:

Människorna i Ängstugan

 

Källor:
Erixon, Sigurd: Den äldre folkliga bebyggelsen i Stockholmstrakten (1941)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s