Mord i Salem

Vällinge, 1889. Konstnär: Elisabeth Blomstedt. Ägare: miliseum.se.

Det finns både kända och okända mord i Salem. Ett känt mord i Salems historia är det som förorsakade den ökända Salemmarschen. Marschen är tack och lov historia nu. Begraven – men inte glömd. Här ska vi till ett annat mord – ett okänt mord i Vällinge. Och det finns en anledning till att det här inlägget publiceras just, precis idag.

Vi ska tillbaka till natten mellan den 10 och 11 april 1899. I ett hus nära Vällinge kvarn bor 32-åringen Fredrik Wilhelm Jacobson med sin något äldre hustru Anna Sofia. Fredrik föddes i Värmland, men hade haft hela Sverige som arbetsfält. Han var en enkel arbetare som fick flytta dit där det fanns jobb. Råneå i Norrbotten och Uddevalla i Bohuslän var bara några av de platser han jobbat. Sedan en tid tillbaka bodde och arbetade Fredrik i Vällinge. Han hade bott där tidigare. Då, liksom nu, jobbade han vid kvarnen som kvarndräng eller mjölnare. Det var säkert här i Vällinge han träffade sin blivande fru Anna Sofia. Kanske var det för hennes skull han faktiskt sökte sig tillbaka till Vällinge.

Anna Sofia var hushållerska åt arrendatorn vid  Vällinge kvarn: grosshandlaren Karl Erik Lundin. Det hade hon varit ganska länge. Till skillnad från Fredrik hade hon varit trogen Vällinge i tio år. Anna Sofia var född i Lid socken i Sörmland, men hade tjänstgjort inne i Stockholm precis innan hon flyttade till Vällinge. Som hushållerska till Lundin utförde hon de typiskt ”kvinnliga” sysslorna i ett hushåll. Hennes arbetsdagar fylldes förmodligen av att bl.a. planera middagar, laga mat och städa.

Den här måndagskvällen den 10 april kommer antagligen Anna Sofia hem efter en lång

Revolver modell 1887. Armemuseum

Revolver modell 1887. Armemuseum, Digitalt museum

arbetsdag. Ingen vet om Fredrik var hemma när hon kom, eller om han satt uppe och väntade på henne. Vi vet inte mycket. Egentligen ingenting. Det vi däremot vet är att Anna Sofia hittas död nästa dag. Hon är skjuten i huvudet. Hon har mördats. Man hittar blod på en soffgavel och därför tror man det är i soffan som Anna Sofia har mördats. Anna Sofia har ett sår under ögat som polisen antar att mördaren har gjort. Polisen hittar inte några andra spår som vittnar om bråk. Allt ser ordningsamt ut i bostaden. Polisen börjar ana oråd. Misstankarna riktas mot Fredrik.

Men var är Fredrik? Han är inte i parets bostad. Ingen på Vällinge har sett honom och han har inte visat sig på jobbet i kvarnen. Har han rymt sin väg?  Polisen börjar leta efter honom. Till sist draggar de i Mälaren vid Vällinge brygga. Vid middagstid samma dag hittar de honom. Död. Polisen ser att han har ett skottsår i tinningen. Han har tagit sitt eget liv. Man tror att han stått på bryggan, skjutit sig med revolvern och ramlat ner i vattnet.

Vad var det som fick Fredrik att skjuta sin fru? Det spekulerades friskt i den tidens tidningar. Flera tidningar tar kontakt med lokalbefolkningen runt Vällinge. Artiklarna som skrivs byggs upp av många tolkningar och mycket fantasi. En röd tråd är att Fredrik som person är inbunden och har ett hett temperament. Kalmar-tidning väljer att inte bara peka på Fredrik som orsak till att det har gått så här långt. Även Anna Sofia själv kan vara en bidragande orsak till hur det hela slutat. Så här skriver tidningen:

”Och hon – hade hon kanhända ett retsamt sätt? frågade vi en dam som haft åtskilligt med henne att göra. Vi fingo till svar ett slags nej, som godt kunde betyda ja.”

Vilken journalistik! ”Ett slags nej som gott kunde betyda ja.” Är det inte så dagens skvallerpress skriver? Inte mycket som har förändrat sig under 100 år. Journalisten fortsätter sina fantasifulla iakttagelser så här:

Den lefvande ville ej tala illa om den döda. Men den döda sjelf gaf oss bättre besked. Der hon låg i sin dödssömn bar henns mun ännu en retsam min och hennes utseende förnekade icke möjligheten att varit en af desssa qvinnor som kunna reta äfven saktmodiga män till vrede.”

Vi lär aldrig få veta vad som hände den ödesdigra natten mellan den 10 och 11 november. Det vi vet är att det äkta paret blev begravda på samma dag, den 16 april 1899. Men de blev inte begravda samtidigt. Fredrik  blev ”begravd i stillhet”. Självmördare hade inte rätt till en hederlig begravning.

Fredrik och Anna hade bara varit gifta i knappt ett halvår när de dog under tragiska omständigheter. Paret hann aldrig fira bröllopsdag. De gifte sig den 26 november 1898. I april året efter levde ingen av dem längre.

Idag är det alltså 116 år sedan Anna Sofia och Fredrik gifte sig. Som de flesta brudpar var de nog förväntansfulla, glada och kanske rentav lyckliga när de sa ja till varandra hos prästen. Det är bl.a. därför det här inlägget publiceras idag. Dels för att någon kan ägna paret en tanke på deras bröllopsdag, och dels som en påminnelse om att våld mot kvinnor inte är ok. Aldrig.

Källor:

Stockholms stadsarkiv, Salems kyrkoarkiv:
Död- och begravningsböcker, SE/SSA/1556/F I/2 (1895-1926)
Församlingsböcker. Bunden serie, SE/SSA/1556/A II a/1 (1896-1905)

Digitaliserade tidningar:
Kalmar, 1899-04-19  (läst 2014-11-09)
Östgötaposten, 1899-04-21 (läst 2014-11-09)

 

 

3 thoughts on “Mord i Salem

  1. Ja, det var verkligen en sorglig historia. Men väldigt fint berättad och vilka referenser! Tillochmed bild på en liknade revolver. Tänk vad allt blir tillgängligt med digitala arkiv och internet! Nu måste jag kolla upp var Lid socken ligger i Sörmland…jag tror jag googlar…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s