Brottslingar i Salem

Money money money

Money, money, money

Som gammal Södertäljebo blev jag alldeles kall när jag läste om guldsmedsrånet i Södertälje i veckan (4 januari) där skjutvapen användes. De kalla kårarna blev om än kallare när jag förstod att de direkt efter rånet, åkt runt i Salem och bytt flyktbil på Kantarellstigen. Så här efteråt vet vi att sannolikt alla förövarna är gripna : rånare som medhjälpare. Med andra ord: brott lönar sig inte. Eller?

Våren 1787 tog sig tjuvar in i Salems kyrkas sakristia, ett rum där man förvarade värdefulla föremål och pengar. På något sätt lyckades de ta sig genom gråmuren under kyrkofönstret. Jag är lite osäker på exakt vilket fönster de menar, och om det var på fram- eller baksidan av kyrkan. Tjuvarna tog sig i alla fall in och stal ett stort belopp; 25 riksdaler specie.

Varför hade man så mycket pengar i sakristian? Var det så smart egentligen? Nja, kanske inte, men det fanns en orsak till att man gjorde just det. Året innan innan hade socknen av säkerhetsskäl deponerat en stor del av församlingens kontanter i Botkyrka kyrkas sakristia, som nog ansågs lite tryggare. Så slumpade det sig så att Botkyrka kyrka samma vinter, dvs februar 1787, hade inbrott i sin sakristia. Tjuven visade sig vara en man vid namn Lönros som och var volontär i flottan. Lönros brydde sig inte om om pengarna kom från Salem eller Botkyrka. Han tog det som fanns. Å andra sidan åkte han, precis som veckans råa rånare i Södertälje, ganska fort fast och det mesta av pengarna kom tillbaka till de bägge socknarna.

Efter inbrottet i Botkyrka kyrka, bestämde sig Salem socken att ta tillbaka pengarna och återigen förvara dem i sin egen kyrkas sakristia. Tjuven hade med andra ord lite ”tur” när han slog till. Socknen hade tyvärr en väldig otur. För som det står i ett sockenstämmoprotokoll från 1787, så hittade man inte gärningsmannen.

”… ehuru straxt all flit anwändes med lysning och efterspanande, har icke den minsta uplysning ännu kunnat erhållas…”

Socknen hade fått sig en läxa och tvingades att ta sig en funderare. Man kunde ju inte fortsätta att

Foto: Kari Ansnes, 2010

Foto: Kari Ansnes, 2010

förvara socknens kontanter på det här sättet. Tur i oturen var ändå att en stor del av tillgångarna var utlånade till någon i Stockholm, och blev därmed inte stulna. Som ett alternativ föreslogs att försöka sätta in pengarna i Banquen, men under väntetiden måste man hitta en annan klurig och trygg förvaringsplats. Valet föll på Botkyrka prästgård. Dit fördes pengarna. Nu fanns det även andra värdesaker i sakristian som också krävde säkrare förvaring. Därför avslutades sockenstämmoprotokollet från 6 maj 1787 med orden:

”Men huru man med säkerhet skal bewara kyrkornas silfwer bör påtänkas.”

Om brott lönar sig? Nej, det gör det inte. Även om man antagligen varken hittade pengarna från stölden i Salem kyrkas sakristia eller tjuvarna, så är det nog tveksamt om dessa tjuvar fått vila i frid. Är det kanske deras oroliga andar som går igen och spökar på Salems kyrkogård? Ja, inte vet jag…

 

Källor:
Aftonbladet [läst 2013-01-06]
Stockholms stadsarkiv: Salem sockenstämmoprotokoll

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s