Testa dina kunskaper om Salem

Gott nytt 2018!

Nytt för i år här på bloggen blir frågesport i olika former. Den gemensamma nämnaren för frågesporterna är givetvis Salem. Dels kommer det att bli frågesport i form av quiz. Några quiz har allmänna frågor och andra kommer att ha speciella teman. Bildgåtor blir det också! Du kommer bara att tävla mot dig själv – så här kan det bara bli vinnare!

Först ut är ett quiz med lite allmänna frågor om Salems historia. Utmana dig själv och sätt igång. Lycka till!

Ta quizen här: Salem-quiz nr 1

 

Annonser

Torpet Fredriksberg – eller – alla goda ting äro två

Eriksberg. Salem. Foto: Kari Ansnes, nov. 2013.

Torpet Eriksberg, Salem. Foto: Kari Ansnes, nov. 2013.

Alldeles, alldeles nära Salem centrum finns ett bostadsområde med adressen Fredriksbergsvägen. Vägen har fått sitt namn efter ett gammalt torp som hette Fredriksberg. Man skulle kunna tro att torpet låg precis där bostadsområdet ligger i dag. Men så är det inte. Torpet Fredriksberg låg ungefär nedanför Snickarstigen 34 och 35 ligger i dag. Det var ett torp som hörde till Söderby gårdarna. Där bodde det folk helt fram till slutet av 1800-talet. Det hade det gjort ända sedan 1789 då torparen Jonas Larsson och hans Stina flyttade in från Adelsö.

Nu ska jag inte alls berätta om det Fredriksberg som låg vid det som skulle bli Snickarstigen. Det fanns nämligen ett Fredriksbergstorp till, och det är om det här mer ”okända” torpet Fredriksberg jag ska berätta om här. Historien får ett överraskande slut, så följ med!

Läs mer

Maria Bolin – porträttfotografiet

file000538337784Redan för ett år sedan började jag att skriva om Maria Bolin. Redan då funderade jag på hur hon såg ut. Jag sökte med ljus och lykta, men hittade inga bilder. Av och till har googlat efter en bild som kunde visa mig hur denna viljestarka kvinnosakskvinna såg ut. Utan resultat. Jag kunde kanske ha kontaktat hennes släktingar, men så långt kom jag aldrig.

Julen 2016 satt jag i soffan, krasslig, håglös och trött. Det enda jag orkade var att surfa slött på internet. Och ibland så ska man ha tur! För där var hon – Salems egen fröken Friman! Ett porträttfoto av fru Maria Bolin.

Fotot blev publicerat i ”Idun – illustrerad tidning för kvinnan och hemmet” från 1917. Äntligen hittade jag en bild på henne; gråhårig och kortklippt. Helt fantastiskt! Tänk att äntligen få se en bild av en person som man har skrivit om och tänkt mycket på.

Läs mer

Maria Bolin trotsar modets tyranni

sno%cc%88rlif_idun1907_42

Snörliv. (Idun 1907:42)

Så var det dags för del 2 om Maria Bolin (läs gärna del 1: Maria Bolin – en kvinna med skinn på näsan). Också den här gången handlar det om kvinnans rätt i samhället – och hennes rätt att bära bekväma kläder. Följ hennes engagemang i Dräktreformföreningen!

Maria Bolin var motståndare till det kvinnliga och opraktiska mode som var allmänt utbrett i hennes samtid. Kvinnan skulle ha långa kjolar i flera lager krönta med ett hårt åtsittande snörliv. Ett mode som gjorde att kvinnan knappast kunde röra sig. Än värre var det att även små flickor blev klädda efter samma modell, som små kvinnor i miniatyr.

Det var fler än Maria Bolin som menade modet var förkastligt. Därför bildades den Svenska Dräktreformföreningen år 1886. Ordförande blev Ellen Key. Föreningens mål var att göra kvinnans plagg både mer praktiska och hygieniska. Man hämtade idéer och inspiration från 1840-talets Amerika.

bloomer_dra%cc%88kt

Bloomers

Där propagerade kvinnorätts- och nykterhetsaktivisten Mrs. Amelia Bloomer för en ändring av kvinnodräkten. Hon menade att kvinnorna skulle klä sig i kortare klänningar som gick högt upp i halsen. Under klänningen skulle kvinnan bära byxor.

Läs mer

Maria Bolin – en kvinna med skinn på näsan

fireworks

Ännu ett år har gått. Ännu en gång har vi fått följa ”Fröken Frimans krig” på TV. Ännu en gång ska jag skriva om Maria Bolin – en av de kvinnor som kämpade för kvinnans rätt till rösträtt. Som änka köpte hon 1907 en tomt i Rönninge municipalsamhälle i Salems kommun. Hon byggde bl.a. villa Sandbäck där hon bodde samtidigt som hon drev sitt jordbruk (läs mer här).

Det finns mycket att berätta om Maria Bolin, mer än jag trodde. Så precis som i serien om fröken Friman, så ska jag dela upp historien i tre delar. Delarna blir publicerade under dagarna som kommer. De två första delarna ska handla om Maria Bolins kvinnokamp inom två viktiga sakfrågor: trädgårdsskötsel och kvinnomode. I den tredje och sista delen får ni se en bild av Maria Bolin, en bild jag har letat länge efter!

Men först tar vi del 1, den som handlar om:

Trädgårdskommittén

Läs mer

Det kom ett tåg, det gick en båt…

”Till Rönninge i närheten af Södertelje inflyttade i våras en 60-årig skräddare Gust. O. Rålander med sin 26-åriga hustru och två små flickor. De grepo sig an med att bygga; nästan på egen hand uppförde de under året en stuga och släpande intill krafernas yttersta gräns. Stugan skulle bli färdig till jul.” (Östgötaposten, 1899)

Stugan skulle bli färdig…”, står det i tidningsnotisen. Redan här kan man ana att allt inte skulle bli som man trodde. Och det blev det inte heller.

Läs mer

Ammans son Olof

Högantorp, Salem. Foto: Kari Ansnes, 2010

Högantorp, Salem. Foto: Kari Ansnes, 2010

I november 1899 föddes det ett litet gossebarn i Stockholm. Några månader senare blev barnet intaget på Allmänna barnhuset i Stockholm. Olof Herman blev barnhusbarn nr. 14298.

Olof Herman var son till amman Hulda Lovisa Höglund. Hulda var ogift och pappan till det nyfödda barnet var okänd. Hulda fick jobb som amma på barnhuset. Hon ammade inte bara sin egen nyfödde son, utan även andra barn som fanns på barnhuset.

Hulda har jag skrivit om förut. Nu kommer berättelsen om hur det gick för Olof Herman, sonen som hon lämnade ifrån sig på Allmänna barnhuset i Stockholm.

Nya föräldrar

Olof Herman stannade ca fem månader på barnhuset. Längre än så hade de inte plats

En amsal på Allmänna barnhuset

En amsal på Allmänna barnhuset

för honom, Hulda däremot fick stanna kvar som amma. Ute i landet fanns det människor som kunde tänka sig att ta hand om ett barnhusbarn. Fosterfamiljerna fick betalt av barnhuset. Det blev ju en extra mun att mätta i fosterfamiljen. För en del familjer var betalningen det viktigaste. För andra familjer var barnet det viktigaste. Lille Olof kom till ett barnlöst par som önskade sig ett barn.

En dag i maj 1900, kom det gifta och barnlösa paret till Allmänna Barnhuset i Stockholm. De skulle hämta ett fosterbarn. Fosterbarnet blev Olof. Han utlämnades till statdrängen Johan Oskar Karlsson Ljung och hans hustru Klara Eugenia Gran. Fosterföräldrarna var sörmlänningar. Olofs första resa någonsin gick därför till Ryssinge i Ludgo församling (utanför Nyköping). Det var där fosterfadern Johan Oskar arbetade som statdräng. Som statarfamilj flyttade familjen väldigt ofta. Varje år bytte de bostad. Men de höll sig alltid inom Sörmland. Järna, Taxinge, Södertälje var bara några av de platser de bodde på. Och hela tiden följde barnhuset med på hur de skötte om sitt fosterbarn Olof.

Inspektion och kontroll
Del av dokument som handlar om Olof (från SSA)

Allmänna barnhusets rulla över Olof. Klicka på bilden för att se hela dokumentet.

En gång om året inspekterade Allmänna barnhuset varje fosterfamilj. Inspektörerna noterade vad de såg i ett register. Registret finns bevarat hos Stockholms stadsarkiv. Slår man upp barnhusbarn nr 14298, så kan man läsa anteckningarna som skrevs om Olof. Här finns det utförliga uppgifter om alla platser familjen bodde på. Fosterhemmet fick betyg som gällde t.ex. Olofs hälsotilstånd och den vård han fick, osv.

Olof verkar ha haft det ganska bra. Fosterhemmets betyg blev i snitt B. Vid den första inspektionen 1901, när Olof var 1 år och fyra månader, skrev inspektören att gossen var ”… mycket tjock och fet. Kan ej gå.” Vid barnhusets sista inspektion 1912 var allt som det skulle. Olof beskrivs som ”Frisk o duktig.”.

Äntligen till Salem

Det är 1913 vi hittar fosterfamiljen i Salem. I november flyttade de till Högantorp och blev statarfamilj. Högantorp var ett ganska stort gods och hade precis genomgått stora ändringar. Ägaren Johan Peter Bernström hade rustat upp både boskap och jordbruk – och inte minst – han var VD för AB Separator (som med tiden ändrade namn till Alfa Laval). Bernström ledsnade på Högantorp och sålde det vidare till AB Bankesta Småbruk 1913. De nya ägarna styckade upp marken i mindre egendommar.

Som de gjort många, många gånger förut, flyttade vår statarfamilj vidare bara efter ett år i Salem. De flyttade till Övre Järna. Och här börjar det skrivas intressanta, och överraskande, anteckningar i kyrkoböckerna.

Nya uppgifter

Att Olof var barnhusbarn, det skrevs alltid in i kyrkoböckerna. Prästen skrev också alltid in Olofs hela för- och efternamn: Olof Herman Höglund. Men så kommer en överraskande anteckning. Förutom att han, som alltid, noteras som barnhusbarn så står det att han är ”legit son”. Det kan tolkas som en förkortning av ”legitim son”, dvs. äkta son till sin fosterfar Johan Oskar. När familjen flyttar vidare till Vårdinge skrivs Olof in som ”fostersonen Olof Herman (Höglund) Karlsson”. Allteftersom tiden går använder Olof Karlsson som sitt efternamn. Höglund, som var mamma Huldas efternamn, det bleknar sakta ut. Var det så att Johan Oskar och Hulda träffat varandra någonstans? Var Johan Oskar verkligen Olofs riktiga pappa? Jag tror det var så. Eftersom Johan Oskar och hans fru inte hade egna barn, vad var så lämpligare än att faktiskt ta till sig sitt eget, biologiska barn?

Stå på egna ben

Som många andra nykonfirmerade 14-åringar på den här tiden, så blev barnet vuxet när det konfirmerats. Olof var inget undantag. När fosterfamiljen kommer till Tveta utanför Södertälje 1916, börjar Olof att jobba som trädgårdsdräng. Men han bodde fortfarande hemma hos föräldrarna. Varje gång de flyttade, följde Olof med på lasset. Det är inte förrän Olof gifte sig 1925, som han faktiskt lämnade sina föräldrar. Då tog Olof med sig hustrun Margareta Jansson och deras lilla dotter Ejvor Klara Margareta till Botkyrka. För första gången sedan han lämnade barnhuset står Olof Herman Karlsson Höglund på egna ben. Samtidigt bodde Olofs biologiska mor Hulda Höglund i Södertälje, inte alls långt undan Olof och hans nya familj. Om de någonsin träffades? Det får vi nog aldrig veta…

 

Källor:
  • Allmänna Barnhusets arkiv; rullor (Stockholms stadsarkiv)
  • Kyrkoböcker från olika socknar; flyttningslängder, födelse- och dopböcker, husförhörslängder, församlingsböcker, mm.
  • Salemsboken (1973), red. Kurt Blomberg
  • Wikipedia (ang. Johan Peter Bernström samt äldre betygsystem)